Helg ljuva helg

Det kändes så skönt att det var fredag och helgstart igår även om veckan gått vansinnigt fort tycker jag. Och nu när Gubben och jag slutar tidigt och hela fredagseftermiddagen ihop också så känns ju helgen lyxigt lång. Sen är det en annan sak om vi gör något vettigt av tiden eller bara fredagslatar oss. Det är ju faktiskt vettigt det också, man behöver återhämta sig lite då o då. 

Ja så igår blev det Masked Singer, jag gillar verkligen det programmet även om jag inte har en aning om vem den hemliga artisten är inuti förklädnaden. Lika roligt ändå!

Idag blev det en tur med nya bilen, jag har ju knappt åkt i den ännu och vi har inte haft den länge heller. En del ärenden och lite utemat blev det för vår del. Handlade bland annat ett skydd till baksätet där så att hundarna kan åka med utan att skita ner bilen totalt. Nu hoppas jag att det vi valde kommer att vara bra också så vi slipper ångra oss och hitta annat alternativ. Lilla tik ska åka i transportbur och Mamma tik ska sitta i sele och bälte brevid henne. Ha dom båda lösa kommer inte bli annat än cirkus än så länge tror jag. Lilla tik som inte är van med bilåkande och har kräkts vid ett tillfälle tidigare får buren för att känna sig trygg och kräkas bara i den och inte på hela baksätet. OM det nu händer vill säga, vi ska börja åkträna henne lite oftare nu när vi har egen bil. Och jag ska se till att hon INTE ätit innan som den gång då hon mådde illa. Hoppas innerligt det var en engångshändelse och att hon ska trivas i bil lika bra som Mamma tik, för hon älskar att åka bil.

Tog en varsin liten skogspromenad med hundarna då vi kom hem från vår shopping- o biltur. Försöker dela på hundarna ibland så Mamma tik får sin egentid precis som förr. En valp har ju en förmåga att lägga sig i överallt och ta en väldigt massa tid och utrymme så det gäller att inte glömma vem som faktiskt bodde här först och vad hon har för behov också. Och ännu mer gäller ju det nu då hon löpt och är i sista dagarna på höglöpet, då är hon känslig vill jag lova.

Så vad blir det då resten av denna lördag? en del sällskapsspelande, gubben och jag är tokiga i att spela spel och lägga pussel. TÄNK att det fanns en sån man därute i världen väntandes på mig! Hahaha fantastiskt ju.

Jag provar en till utmaning

 Det var ju lite skoj det jag testade i förra inlägget så jag kör på med en till och likaså den kopierad från 

https://enrosafluga.blogspot.com/ förutom svaren som är mina egna...


Klimakteriehäxan ligger bakom temat.   https://klimakteriehäxan.blogspot.com  Man ska svara på 12 frågor- och man får inte använda Google.

Varje svar måste starta med den sista bokstaven i föregående svar.

Eventuella tillägg inom parantes är frivilliga.

1. Mitt yrke: Barnskötare/Fritidsledare

2.  Brädspel: Europa (tror det heter så ett gammalt spel jag har i källaren, kanske räknas till sällskapsspel?)

3. Bästa köksprylen: Alla saker jag använder...

4.  Bil:  Audi är nog min favorit 

5.  Älsklingsmöbel:  Ingen alls

6. Öl:  Stella

7. Tidning jag läser: Aftonbladet

8.  Favorit i garderoben : Tröjor med luva

9.  Basvara:  Allt möjligt

10.  Radiofavorit:  Tror inte jag har nån alls

11.  Material:  Sten

12.  Underskattad matvara:   Nudlar

Roar mig med en utmaning

 Denna text nedan är rakt av kopierad från https://enrosafluga.blogspot.com/, förutom svaren - de är mina egna givetvis.


Klimakteriehäxan ligger bakom temat.   https://klimakteriehäxan.blogspot.com  Man ska svara på 12 frågor- och man får inte använda Google.

Varje svar måste starta med den sista bokstaven i föregående svar.

1.  Alltid till frukost:  Kaffe smörgås

2.  Omläst bok:  Snövit (barnbok på jobbet)

3.  Flerårigt plagg:   Tröjor (som min mor stickat)

4.  TV-program :   Rederiet (en serie men får gå som program)

5.   Reser ofta med:  Telefonen i handen 

6.   Barnslig favorit:  Ninen (min gosedjurskanin)

7.  I filmens värld:  Notting Hill

8.  Museum att återbesöka:  Lillskansen

9.  Kläder jag köpt två av :  Nattlinnen

10.  Frukt jag aldrig får för mycket av :  Nektariner

11.  Kollar på nätet:  Roliga och intressanta ordspråk

12.  Ord jag längtar att få höra igen :  Klart vi ska!

Mitt-i-veckandagen

 När man kommer till onsdag känns det som att veckan alldeles strax är slut, det är ju konstigt för bara halva har ju gått. Har en teori om att det beror på att de tyngsta dagarna på jobbet är avklarade då onsdagen är över. Gillar också onsdagar för då serveras fisk på jobbet och jag tycker ju att det är så himla gott. Mera fisk åt folket! haha. Hemma blir det korvstroganoff till middag idag enligt veckoplaneringen. Jag har faktiskt börjat planera mat och matlådor vecka för vecka nu och matlådorna är inte mina, de är gubbens. Roligt att jag kallar honom gubbe här för jag är nog mer tant än han är gubbe om man ser till våra åldrar. 

Ja tänk så det blev också, från gift i många många år till skilsmässa till singelliv till lite dejtande till att bli less på det och så vips så fanns han ändå där plötsligt då jag bestämt mig för att inte ens försöka leta mera. Exakt detsamma hände ju då jag träffade exmaken, jag hade bestämt mig för att flytta från Sverige och att leva ensam länge framöver - då plötsligt bara möttes vi, exmaken och jag. Fort gick ju allt då och tjohej så var vi gifta och levde ihop under samma tak.

Nu blev det lite i samma stil. Jag skulle ta bort min profil på en dejtingsida och när jag loggar in hade gubben skrivit lite till mig som jag hövligt svarade på och så hade vi några meningar fram o tillbaka under några få dagar tills jag sa "vill du ses o ta en hundpromenad"? det var på alla hjärtans dag dessutom så jag tänkte att aldrig i livet att han tackar ja, kallt o eländigt var det och mörk kväll. Men jodå han dök upp och allt kändes så lugnt och tryggt som att vi alltid varit ute o gått kvällsrunda med hunden. Dagen efter gick chatten varm och ytterligare en dag senare möttes vi igen i flera timmar denna gång. Allt kändes rätt o bra och lugnt o tryggt. Så ja...på den vägen är det.

Pandemin slog till kort därefter och vi hann inte dejta på neutral mark så många gånger innan utan det blev direkt hem till varandra och vardag som gällde. Tala om att lära känna varann på ett annat sätt än det normala. Men det fick ju rulla på så och vi insåg att vi båda är seriösa och hoppsan så hade vi varsin ring på fingret, förlovade oss och där stannar det för vi har båda provat äktenskap och vill inte prova det igen. Förlovning känns mer rätt. Ja tiden gick och min son flyttade ut och utan att vi menade det och planerade det så mer eller mindre blev vi sambo rätt så direkt efter det och när vi insåg hur det var så var det ju dags att bli sambo på allvar med adresser också.

Så livet kan bli. Jag kan inte säga att jag är himlastormande kär eller överlycklig men det känns bra och rätt så här långt. Framtiden vet man inget om har jag lärt mig - men däremot kan man sträva åt något håll och hoppas och utvecklas och hålla i....eller inse fakta och släppa taget. Men idag känns det lugnt och tryggt och efter skilsmässan sökte jag ju så småningom bara tre saker...jag ville bara ha lugn och ro och kärlek. Där är jag nu. Mitt liv ser totalt annorlunda ut än tidigare och det i sig är en stor omställning och utmaning för mig och som sagt - inte fundera alltför mycket utan vara nöjd med det som är idag.

Ordspråk och annat

Har jag appar på min telefon för sociala medier? ja givetvis som så många andra. Jag är inte särskilt aktiv men bläddrar runt och gillar och läser osv. Jo kanske jag är lite aktiv på Instagram om jag tänker efter, lite lagom sådär. Hur som helst så dyker det upp såna ordspråk och annat och många gånger får det mig att stanna till o känna "jaaaa precis så är det" eller "exakt vad jag också skulle vilja känna". 

Nyss när jag blippade runt dök dessa ord upp...

"Life only comes around once, so do whatever makes you happy, and be with whoever makes you smile"

...jamen så härlig va? att göra vad som gör mig glad - gör jag det då? jo men till viss del men mer kan jag göra tänker jag för som den människa jag är så kan jag väl alltid bli ännu gladare eller? tänk om det här är maxgränsen för glad i livet liksom??? nej vilken panik! gladare måste jag ju kunna bli och vara. Får väl bara göra något som gör mig mer glad helt enkelt. Även om det duger bra som det är idag också. Men varför nöja sig med en bakelse när man kan få en tårta typ...

Och sen då var med den som får dig att le, jo men det är jag ju även om det är många som inte får mig att le också. Jag skulle nog ändå behöva och vilja ha flera runt mig som ger mig det där extra stora leendet eller den där nya energin, Egentligen om jag ska vara riktigt ärlig mot mig själv så saknar jag mina allra godaste vänner, de bor så långt borta. Jag trivs absolut bra som jag har det för kontakt med mina vänner har jag ju och jag vet sannerligen vilka som finns där oavsett hur långt det går mellan stunderna då vi ses eller pratar. 

Jag har en så kallad bästis, vi har alltid haft bra och tät kontakt även i ungdomen då hon arbetade utomlands, breven rasslade in i brevlådan titt som tätt den tiden (hade ju inget internet då) och på barndomens sommarlov skickade vi brev o vykort till varann adresserade till våra sommarställen. Den bästisen betyder allt för mig, vad livet vore utan henne vet jag inte och vill inte veta. Och det bästa är att vi skrattar så otroligt gott ihop då vi pratar och ses och det ger sån himla bra ny energi flera dagar efteråt.

Sen har jag andra vänner närmare som jag ses spontant med och tar en fika, promenad eller gör nåt annat tillsammans med. De betyder också mycket och får mig att le, men gapskratten uteblir nog där för det mesta. 

Nu har jag fått kontakt med en god vän från förr igen också. En sån vän som kommit o gått under åren, nu var det nog 10 år sen vi sist sågs men allt var ändå som igår. Hon har flyttat från stan och skulle komma hit på besök hos sin familj o andra vänner under en vecka. Vi bestämde oss för att ses "åtminstone på en fika", sen insåg vi att det var lika bra att göra den fikaplaneringen till en middag eller lunch istället.... Så blev det, en lunch och en promenad faktiskt och så fick det räcka? Nej vi bokade in en eftermiddag och kväll till då andra hon skulle träffat blev sjuka. Tur i oturen hade vi. 

Nästa gång vi ses är när jag tar tåget till henne för att hälsa på en hel helg! När det blir är däremot inte bestämt. Men härligt att se fram emot!

Sen har jag en vän på internet som jag aldrig träffat men som jag pratat med i flera års tid, den vänskapen är sannerligen speciell och inget jag vill förlora. Den ger mig verkligen ny energi i varje kommentar, den ger mig tårar och den ger mig glada skratt, den ger mig kullerbyttor i tanken och den ger mig en ärlighet och ja kärlek också. Jag hoppas innerligt jag får träffa denna vän en vacker dag - eller regnig om så ska vara.

Och inte att förglömma en annan vän, en bloggvän, vi har träffats och vi har bloggat nära varann och hon har funnits på nätet hela tiden även om jag varit osynlig och tyst. Men på nåt vis så är det som med de där IRL vännerna....man tar vid där man slutade sist ändå. Helt underbart! och du vet vem du är när du läser detta min kära Sherlock. Haha.

Se så många tankar om vänskap ett ordspråk kan få fart på...eller ordspråk är väl fel ord men ord som ord.

Heliga tisdagar

 För några år sen hade jag min "heliga tisdagar" dvs jag jobbade em och hade hela fm med "egentid". En period där jag var kreativ på olika sätt eller bara kunde njuta av min tid och veta att inget och ingen skulle avbryta mig. Alla andra jobbade ju i princip. Ja det var riktigt bra tisdagar och fick mig att gilla tisdagar som dag vilket däremot inte mina kollegor gjorde. De slet från morgon till kväll, först med en kollega (jag) frånvarande varje fm och sen med en massa möten tills energin tröt. Men men säg den lycka som varar för evigt, jag bytte arbetsplats inom organisationen och då blev det svårt att lösa em tid för mig och jag tillfrågades om jag kunde jobba fm istället. Jodå jag är där man mest vill ha och behöver mig... Det skulle vara "bara denna termin" och sen har det rullat på men "en tid till" osv. Det har väl inte varit en katastrof för som sagt så är jag där jag behövs.

Något som däremot visat sig nu är att min chef har åsikter om min fm tid, jag är inte delaktig i diskussioner och gör ju inte heller små uppdrag vi får på dessa möten som jag missar. Jag VET ju helt enkelt inte om att vi har uppgifter och kan inte visa upp vad jag skulle ha gjort. Det handlar om att låt oss säga nåt hittepå.... "gör en tavla till nästa gång, filma och sen diskuterar vi resultatet i grupper"....HUR ska nån veta  vad jag gjort och filmat, hur ska de förstå min tanke osv osv om jag INTE är där. Och då förstår jag ju att chefen inte "ser mig" just vad det gäller detta. Det i sin tur har nu plötsligt blivit en punkt i min lönesättning, aldrig varit så innan för då har man sett till det jag åstadkommer på fm istället. 

Nåja jag förstår budskapet till viss del men inte fullt ut. Borde jag göra nåt åt det? ja förstås men jag har inte kommit mig för ännu för jag klurar på flera olika lösningar så jag avvaktade lite till innan jag landat i mina klurigheter. 

Men hur som helst så har jag IDAG en helig tisdag igen. Ja en i månaden vill säga och den råkar infalla just idag. Vad gör jag då? Jo jag tog en morgonrunda med hundarna som lät mig sova ovanligt länge, närmare bestämt till halv sju! haha...det är länge för mig nuförtiden. Sen intog vi frukost, ja valpen och jag ... mamma tik matstrejkar en hel del för hon är i höglöp igen och då ligger koncentrationen på "när går vi ut nästa gång och spanar efter grabbar". 

Ja o nu när hundar, frukost o annan morgondoning är klar så sitter jag här och låter orden ramla ur mig på mitt ogenomtänkta vis som alltid. Och det är precis det min idag, heliga tisdag, ska handla om.... skriva och påbörja ett nytt pussel kanske. Sen det vanliga med att äta lunch och ta ut hundarna på en runda igen innan jobbet kallar. Märkvärdigare än så blir det inte men det underbara är ju att alla andra jobbar så ingen kommer ringa och vilja prata bort en stund, ingen kommer fråga om vi ska ta en fika, ingen kommer dyka upp i dörren väntat eller oväntat. Jag har min tid!!

Egentid är viktigt för mig - superviktigt. Den behöver inte innehålla något avancerat alls bara den är just egentid som jag kan göra vad jag vill med.

Det blev en valp ändå

Som vi har hoppats och provat med att tiken ska få valpar, ena gången missades de bästa höglöpsdagarna, en gång dög inte pojkvännen eller två gånger, en gång klarade inte pojkvännen sitt uppdrag och så vidare. Och nej vi har inte pressat tiken till parning och inte provat vid varje löp under alla år. Hon har sannerligen fått välja sin pojkvän själv och haft det bra.

Så kom sen "sista chansen" för man måste ju se till ålder och kondition på tiken och faktiskt följa SKK:s regler och inga hemspikade hittepåregler bara för att man så gärna vill ha en valpkull. Nej ordning och reda och gissa hur glada vi alla blev när det väl visade sig att tiken var dräktig. Sen följde en spännande tid med att se hur hon klarade av sin dräktighet, hur hennes kropp förändrades och allt annat. Galet nervösa när vi lämnat henne för valpning hos uppfödaren, vilken dag skulle det ske? hur många valpar skulle det bli? skulle någon bli tik? hur skulle mamma tik ta emot valpar? ojojoj så många tankar och känslor som rumlade runt i oss.

Sen kom kvällen då sms:et pep till... "nu är valp nr ett ute" och sen var det en evig väntan för att höra om fler valpar. Det gick inte bra, så ledsamt, natten blev lång för mamma tik och tidig morgon blev hon förlöst med akut kejsarsnitt och valp nr 2 överlevde dessvärre inte hur de än kämpade. Mamma tik blev väckt ur narkosen och fick valpen till sig som hon också kämpade med en stund och sen insåg att hon tyvärr måste skiljas från den. Men kvar fanns valp nr 1 och det var en tik, ville vi behålla den? JA!!! vi tar den på prov först och ser hur det går var tanken men inte kan man skilja sig från en liten valp man haft sen dag 2 i hennes liv. 

Ja så blev det också, hon kom hem mycket tidigare än tänkt. 8 veckors ålder var planen men pga mamma tiks hälsa pga kejsarsnittet och otrivsel då hon är ifrån mig så resonerades det fram att hon hade bäst förutsättningar för bra läkning om hon fick vara i sin hemmiljö. Dessutom fanns ju risk för att hon inte skulle ta till sig valpen på bra sätt om hon inte fått komma hem. Nu har allt gått bra tack och lov. Idag är valpen 6 månader och någon vecka till och vi har nu 2 hundar i vår lilla familj. Det känns underbart men är också slitsamt, var sak har ju liksom sin tid och sin charm precis som med småbarn.