När man kommer till onsdag känns det som att veckan alldeles strax är slut, det är ju konstigt för bara halva har ju gått. Har en teori om att det beror på att de tyngsta dagarna på jobbet är avklarade då onsdagen är över. Gillar också onsdagar för då serveras fisk på jobbet och jag tycker ju att det är så himla gott. Mera fisk åt folket! haha. Hemma blir det korvstroganoff till middag idag enligt veckoplaneringen. Jag har faktiskt börjat planera mat och matlådor vecka för vecka nu och matlådorna är inte mina, de är gubbens. Roligt att jag kallar honom gubbe här för jag är nog mer tant än han är gubbe om man ser till våra åldrar.
Ja tänk så det blev också, från gift i många många år till skilsmässa till singelliv till lite dejtande till att bli less på det och så vips så fanns han ändå där plötsligt då jag bestämt mig för att inte ens försöka leta mera. Exakt detsamma hände ju då jag träffade exmaken, jag hade bestämt mig för att flytta från Sverige och att leva ensam länge framöver - då plötsligt bara möttes vi, exmaken och jag. Fort gick ju allt då och tjohej så var vi gifta och levde ihop under samma tak.
Nu blev det lite i samma stil. Jag skulle ta bort min profil på en dejtingsida och när jag loggar in hade gubben skrivit lite till mig som jag hövligt svarade på och så hade vi några meningar fram o tillbaka under några få dagar tills jag sa "vill du ses o ta en hundpromenad"? det var på alla hjärtans dag dessutom så jag tänkte att aldrig i livet att han tackar ja, kallt o eländigt var det och mörk kväll. Men jodå han dök upp och allt kändes så lugnt och tryggt som att vi alltid varit ute o gått kvällsrunda med hunden. Dagen efter gick chatten varm och ytterligare en dag senare möttes vi igen i flera timmar denna gång. Allt kändes rätt o bra och lugnt o tryggt. Så ja...på den vägen är det.
Pandemin slog till kort därefter och vi hann inte dejta på neutral mark så många gånger innan utan det blev direkt hem till varandra och vardag som gällde. Tala om att lära känna varann på ett annat sätt än det normala. Men det fick ju rulla på så och vi insåg att vi båda är seriösa och hoppsan så hade vi varsin ring på fingret, förlovade oss och där stannar det för vi har båda provat äktenskap och vill inte prova det igen. Förlovning känns mer rätt. Ja tiden gick och min son flyttade ut och utan att vi menade det och planerade det så mer eller mindre blev vi sambo rätt så direkt efter det och när vi insåg hur det var så var det ju dags att bli sambo på allvar med adresser också.
Så livet kan bli. Jag kan inte säga att jag är himlastormande kär eller överlycklig men det känns bra och rätt så här långt. Framtiden vet man inget om har jag lärt mig - men däremot kan man sträva åt något håll och hoppas och utvecklas och hålla i....eller inse fakta och släppa taget. Men idag känns det lugnt och tryggt och efter skilsmässan sökte jag ju så småningom bara tre saker...jag ville bara ha lugn och ro och kärlek. Där är jag nu. Mitt liv ser totalt annorlunda ut än tidigare och det i sig är en stor omställning och utmaning för mig och som sagt - inte fundera alltför mycket utan vara nöjd med det som är idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar